Lika men olika

Det är ganska fint när man öppnar äggfacken i kylen nu.

En härlig blandning med färger från beigevitt och nästan rosa till härligt varm brun.

Barnevelderhönan, Gullan, värper de bruna äggen, och de andra kommer från åsbohönsen och svarthönan.

Jag har inte med säkerhet kunnat säga vilka hönor som värper vilka av de ljusa äggen, och det har ju ingen större betydelse heller, fast det hade vart kul att veta... Jag får helt enkelt försöka lurpassa på dom och ta dom på bar gärning :)

Ostomelett

Nu är inte hönorna alls bekymrade över att vara ute i snön. Det är ju inte så mycket snö just nu, men ändå.
I förrgår när Emma skulle stänga luckan och natta dom, så saknades Sid! Dörren till hönsgården hade blåst igen och han hade inte kommit in. Hon kollade i vedboden, och där satt den stackars tuppen och skakade.
Jag tror han blev riktigt glad när hon bar in honom till hönorna som hade gått och lagt sej.

Igår var vi ute och åkte hela dagen och kom inte hem förrän det hade blivit mörkt. Så jag gick direkt till hönshuset för att stänga och natta dom. När jag öppnade dörren för att säga godnatt och räkna in dom, så blev jag rätt paff! Inte en endaste liten hönepöna fanns där!!!
Ja, såklart att dörren till hönsgården hade blåst igen... Det borde jag tänkt på innan vi åkte ju.
Jaha... det var bara att försöka hitta alla hönorna.
I vedboden satt Sid och två hönor. Halvvägs under hönshuset hade Gullan krupit in. Och sen från ingenstans kom de tre sista hönorna trippandes till oss. Vilken tur att vi har så tama och kloka hönor :)

Idag har jag fjäskat lite extra för dom. Dom har både fått lingon och en stor bit ost, som  hade legat lite för länge i vår kyl.
Dom älskade verkligen osten!

Mums! Dom älskar ost!

Såg lite roligt ut när dom samlades kring osten i en cirkel.